http://search.deviantart.com/?q=by:Einsatssfaehig&section=today deviantART RSS for by:Einsatssfaehig en-us Copyright 2009, deviantART.com Mon, 07 Dec 2009 20:31:02 PST deviantART.com http://blogs.law.harvard.edu/tech/rss http://s.deviantart.com/minish/widgets/apple-touch-icon-precomposed.png http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/28806149/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/28806149/ Mon, 07 Dec 2009 13:35:30 PST jävla skoooola som fick mig att trivas med vem jag inte är...tortyr ,det är ren prägel på kroppen min. jag ärver den. jag äger inte nånting...jag försökte så mycket att jag halkade in på kommandon. Allas versalbodylotion.... nu ser jag hur nekande låter. klart jag ställer upp!!! men ändå lite väderbiten av alla galna freaks där ute. ser snart ut som en svag norsk... kanske pinkar han en isglass åt mig??ganska havande va? norrland är suveränt, men norge har ingen ormtunga i baken. skäggevara!! Och månen flimrade just förbi. som snorkiga drogmissbrukare till scoutflickor. Ärver jag den Enkelheten? Du är svag din gula apa.vantarna svider av rosa trådar. hur kunde du vara ärlig MOT MIG??? Skuggor ödelägger vårt trygga hålland-gen! jo allt är genetisk tvkväll... visst låter det som att vi är kära? men egentligen spekulerar jag kring tio minuter av mitt liv. en dag jag minns så länge som rymmer tio min idag i mitt 19 åriga tillstånd... dagen... DÅ... jag strejakade ifrån idrotten så att snoken ville spääänka mig. klinisk digital kyla. sverigenova. pussen handlar genom förbiflimrande månskärvor. Neptuna och neptunus döda kroppar. jag och du. jag och mina tio min. kaptenen är friare än barnet i magen. en dålig mor kan inte föda. handen är laddad. med kulor från en annan tid. har du frihet att skika på honom? min intrig i en mänsklig kropp? alla kroppar är ett skal på en framtid, som kräver i ditt bröst. parasitkärlek. Och en puss smeker revben efter revben. Och ligget talar om hur rakade vi är...
dom tio minutrarna saknar den moral som håller oss till ämnet, och jag vet att du kostar för mycket i denna lilla ekonomiska BREVRUTA. ett inkast av min grova hänförelse, av publik och nekrofili, som räcker snart 2 sek av undantag. tänk om jag blir stämplad för nostalgi mitt i vintern?? någon borde ju säga till, eller HUR ditt fego! men konsten kommer sist. bilden hatar ordet. så långt kommer jag. Jag ndeviker mitt namn, men nu behöver jag tydligen inte det. det här är bara en journal som steker dina päron lite hårdare i miccron till icaglassen! opsan nu gjorde jag en tio minuters till! rrrrreklam hörru

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/28741532/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/28741532/ Fri, 04 Dec 2009 06:46:28 PST
]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/28528206/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/28528206/ Mon, 23 Nov 2009 12:50:56 PST Vad är erfarenhet? Är det djävulen?

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/28417690/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/28417690/ Tue, 17 Nov 2009 16:16:10 PST jag spottade tills jag kom på tal.
om att sluta gråta.
när tiden vill mig illa.
satt grensle över min värld.
jag är sårad. förlåt mig.
jag orsakar min ångest.
jag lever för ert stackars medlidande.
det är dyrt att leva fattig på smör.
jag orkar nog ta mig ur groparna ni gräver för mig.
om man nu borde vara egensinnad. jag ger tusan på att ni redan sagt det. till bödeln som diskar min frukost... är det här en "övrigt- box"? ni skydde mig. sen jag lovade att leva med er.
när kunskapen inte räcker till för att ge er negativa intryck? torkade rosor. med rötter från en annan grav. hur kommer det sig att ni noterar gratis kritik? allt det kritiska vi borrar i huvudet på nyfödda. ni fick mig att kritisera min hemlängtan...

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/28314550/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/28314550/ Thu, 12 Nov 2009 14:23:21 PST vad skiljer en utstuderad från ett lokomotiv? säg mig hur den supernovan spelar jungfru. så ska du få höra, jag är legot i dina ideer. sponsor till nekrofiler - utstuderade, nobbade reaktioner.
om färre fick höra hur ful du är så skulle kicken stilla nekrofiler.
kanske leder det oss till ruta ett... 1.
iallafall jag gungar vidare pÃ¥ en ny magisk matta, och hoppas att rösten löser det sämsta. korken i strupen som Ã¥kturen skakat om ordentligt pÃ¥ drickan har lurat mig till festligheter. vad ska vi skÃ¥la? kontanter räcker sällan lÃ¥ngt i ett sÃ¥ kryddstarkt klimat. hÃ¥rdrock. fantasy. hjärnskador. lösa tyglar. retar det dig? hihi retar det nÃ¥n i regel?? fasen jag kollade igen. lÃ¥tsas som att handen gled över nÃ¥n annan stans. han försade sig. underligt att jag gick Ã¥ lade mig sÃ¥ sent. fÃ¥nigt. idioten kommer ändÃ¥. vad är mÃ¥let med att registrera? jag ser inget mÃ¥l hos dig, du är deprimerad. du äcklar mig. i djupet av min oro strider du mot kotteriets system. det här är min lÃ¥t jag skrev om dig. men den gÃ¥r inte att köa. du kan inte köa tillbaka evigheten.

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/27539184/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/27539184/ Fri, 02 Oct 2009 13:10:04 PDT hur greppar man tag om det döda. hur stoppar man det ovälkomna. den tunga korgen med bilder som vanskapt filosof ger mig tillbaka sången om tillit.
jag kan inte minnas mitt liv längre, alla mina fåglar är döda - och de flyger vid min sida. oberörd av framtiden, stark av tiden som gått. kanske klarar de av att lyfta sin egen förruttnelse när insidan är så stor som kylan ni tidigare fångat mig i. en levande bur, och är man fri från galler så kollapsar strängarna som höll vännerna uppe. det är nog kollektivt som få. jag undrar när katastrofen gräver under vårat helgon. temat för igår. våren jag höll förgången.

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/27506265/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/27506265/ Wed, 30 Sep 2009 15:33:52 PDT hwo am i talking to??

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/27214829/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/27214829/ Mon, 14 Sep 2009 17:58:22 PDT
]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/27135497/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/27135497/ Thu, 10 Sep 2009 15:48:27 PDT pelskrutt godare än prinsesstårta!

jag vet då inte vad det skulle vara om konsten inte stått som självförnekelse och dubbelseende. jag tackar för den skiten. jag kunde väl ha blivit något bättre. än å slita ut bilder och vanföreställningar ur min skalle... haha. En typisk grej med att vara bättre än vad man vågat tro kanske.

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/27058754/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/27058754/ Sun, 06 Sep 2009 17:08:47 PDT det som fyller din lycka med mening.
jag är tyngden.
saknad är perspektiv.
jag är skammen.
alla skyr min vrede.
ett medel för att tvätta rent själar.
tjäna svart.
en tunnel som visar mig vägen.
jag är ledsen.
jag ångrar verkligen.
Först du. sen barnet inom mig.


Action. "Sweet nothing".

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/27000919/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/27000919/ Thu, 03 Sep 2009 17:03:27 PDT
]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/26322886/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/26322886/ Sat, 01 Aug 2009 17:39:20 PDT
det är inte aktuellt inom min familj att stödja sådana fundament - ånger som slapp mig, jag är så typiskt du. vem vill vinna sådan gunst?
en sorglig orkan av trasiga minnen. boken jag läser är till dig, vill du verkligen äventyra din egen säkerhet för min skull så säg till. skrik mitt namn jag orkar inte bry mig. vad vi än sysslar med om inte slipas ut så gör vi oss skylldiga varandras tröst. och stöd!
om något smakar konstigt så säg till mig, jag ser till så att inget annat får smaka bättre- jag ser dig i mig. jag känner mig som ogiltig och lömsk. för att där jag inte finns är jag som ett intressant subjekt.
det lustiga är att oändligt återspeglas motiv för andras sämsta, så att inget finns att begrunda när lyckan spridit sig omkring en bestående intrig av orginell tortyr.

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/26300963/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/26300963/ Fri, 31 Jul 2009 15:22:24 PDT mina gamla vänner har jag ständigt stÃ¥tt till svars för pÃ¥ nÃ¥got sätt när de inte lyser om deras rädsla. svÃ¥rt att specifisera, en situation som kan leda till negativ atityd. jag själv är generös med frÃ¥nvaro haha som jag i dessa tider kan se som en framÃ¥tgÃ¥ende stagnation. jag lyder bara min känsla och det löser sig pÃ¥ bästa sätt, ganska ovanligt att nÃ¥got sÃ¥ säreget kan motstÃ¥ värdsliga konflikter- som inneburit stort lidande och säkert för kommande generationer inleder det en präglad öken. jag är ironisk frÃ¥n topp till tÃ¥, jag är sällan sÃ¥ Ã¥terhÃ¥llsam som jag varit nu de senaste veckorna. allt för att spara pÃ¥ en sannolik hägring. nu dricker jag min wiskey och drömmer om en plats där jaget är den uppenbarelse som jag jobbat sÃ¥ hÃ¥rt för. lätt för mig att säga! eller vad det nu stÃ¥r pÃ¥ vägen. jag läser tidningens första sida - där kalle olsson diskuterar med sig själv som motpart - kring smÃ¥ godisämnen om Obamas kunskaper med flera pastelldoppade omslagspapper. Kunnighet, hur vinner man en klok ugglas respekt? jag försvinner in i drömmar och fantasier som berättar och klargör hur livet verkligen fungerar, sÃ¥dant top secret material ( som inneburit särskrivning) jag agerar genom engagemang. det är sÃ¥ LÖjligt att Ã¥terkomma till barnstadiets grundprincip om hur man gör en dubbelknut, allt knep och knå som uppenbarat sig tidigt... tidigt och sent var orden jas valt för mina kompanjoners öden. jag önskar er lycka och framgÃ¥ng, kära skapelse. sol och mÃ¥ne var nyckel nr 1 för mig.

jag är rationell, tar saker och ting i rätt ordning. går det för fort, för segt, för bryskt, för eländigt? bara zappa på min kontroll så upptäcker ni väldiga egoister. som buddha som svävar i sin runda byggnad, en bubbla för välfärd. jag vill ha svaret ... NU genast, så jag kan sova ostört om natten.
hades viste en het grej om jordens befolkning. haha ja jag viste inte så värst mycket på den tiden, jag erkänner. jag är en syndare. jag är en slav åt hägringar! jag vill ha ett saftigt krig. men för återhållsam. stackars sate, sådan jag inneburit för gammal som ny.
jag är orginell också - tänker för lite, hänvisar till lydnad, kräver sänkta krav, jag hatar livets uppenbarelse. nej fasiken, det betyder inte att jag inte gillar dig. eller er andra heller för den delen. jag önskar bara att det fanns ett bättre konsept( eller hur det stavas) kring våra gemensamma intressen.
jag är en profet som snackar sönder varje nerv i din blodiga kropp. där inne där en rött pulserande mörker rått över oss. vist är det lustigt att ondska inte kan skapa? eftersom den har en sådan funktion så munnen alltid når svansen. sommar med Göran!! den filmen borde alla goda människor se, men jag bryr mig sällan om miljö och förintelse. så svårt att beskydda någonting som jag inte själv bär ansvar för svagheter kreerade åt att bryta stenar.
en annan grej med mig är att jag lätt somnar, ett knep jag lärt mig av omgående snabbspolningar. filmen tycks aldrig nå sin svans, förs bakom ljus. heter vad som är ljusets motsatts till skugga?

ondska enligt mig - är när förfrågan blir ljuspunkten och gensvaret på våra regulära förhoppningar. "jag stoppas av morgonljus, dagens sympati bruten av under. när det strålar av dagens fontän. slipper jag halveras. jag är halv."

låt mig förklara en annan del av staden som inneburit mig huliganers törst efter bortförklaring - jag är inte en synlig gest. en viftning medans en solmagnet gör sig hörd på torgets gator.
jag landar strax till ämnet innan tiden inneburit för stort konsept. kanske kan mina förmågor spåras ut, hur kan jag (omöjligt)hinna med allt de här?

pengar är skriket iförd kavaj och mÃ¥ngsidiga moln över sitt blottade kranium... ett job att skötas för retro affärer, gallerier. bla.annat sÃ¥ slipper jag sätta timer. läpar möter grogstrÃ¥g - allt är fixat. och vad mer finns att hantera förutom dumma ligister?... ]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/25824237/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/25824237/ Wed, 08 Jul 2009 18:38:35 PDT Det händer! faktiskt uträttar klockor tusenfaldigt sin egen vikt. vilka personers utgifter avböjdes vid denna frÃ¥ga,- brydde sig nÃ¥gon om tilltalets sydliga metoder? symbolisk 4klöver dinglar, fantasi blöder. och blod är klart ledande uti samhällets regioner, men vart vill vi komma? härstamma? vad för städer gÃ¥r att vidga, vad för tekniska ledtrÃ¥dar hjälper nicke nyfiken? letar vi efter frukt eller vad?

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/23982871/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/23982871/ Tue, 31 Mar 2009 09:46:13 PDT
]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/23912058/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/23912058/ Fri, 27 Mar 2009 06:10:34 PDT nas för var dag som går hur otrOligt fort man utvecklas. steg för steg inser man hur mycket som gått förlorat för att man inte vågat testa det omöjliga. varför är man så bunden vid det förgågna när det finns så mycket mer att se, allt ligger uppdukat som ett stort tårtkalas. fantasin får sig en törn av skolans sista månader och den stress som jagar alla stackars små myror.en lustig stack byggs till vilken mening? balklänningen ska beställas för den ene, och den andre oroar sig inför sommarens sista gemensamma höjdpunkter med gamla vänner. jag tycker synd om dom för jag vill inte rå för mer stress när jag ser allt ur ett högre perspektiv. och jag finner lugnet under sådan intensiv propaganda som vill få fart på de redan utbrända myrorna.
man vill vara barn ett tag till, studenten gör oss till den förnekande generationen då vi låtsas bli vad andra förväntar. jag har bojkottat studenmössan i vartfall för att protestera mot detta fåneri. jag ska ha basker eller liknande, jag är ju för fan en konstnär! inte någon nationalistisk byfåne som ändå kommer att hamna vid en disk på matafären och känna skuld för osanna drömmar.
drömmarna är som viktigast just nu, uppfyller man inga drömmar vid denna tid så lär de bli svikna för resten av livet. vuxen är man när man kan tänka längre bort än andra kan. så därför är den fria viljan en berikad kunskap när vi vågar erkänna drömmen om ett annat förhållningsätt till livet. så våga lev som ingen annan gjort! det tjänar alla på i slutändan...

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/20130904/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/20130904/ Sun, 24 Aug 2008 13:17:16 PDT
]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/20108508/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/20108508/ Sat, 23 Aug 2008 06:53:38 PDT
]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/20093557/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/20093557/ Fri, 22 Aug 2008 10:17:45 PDT våga leva, med hjälp av naturens små under.

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19989869/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19989869/ Sat, 16 Aug 2008 15:13:34 PDT hycklarehundkattgenuinkattfangrishundhuvudfrätagrodorvägbesväranderolighysteriskoutgrundad
frasigtrasiggruvliggrundkattfanblinkärringgråtaskrattargrytaspagettifärgtubyoutubegrishundjäkel
affärrernäragrisgrytafrossaspikvinnubbesillkräfftarivatöntargrisarelverkkronorkonfigureraelreparatör
prutapruttaskitgrishusahundvåldtäcktfriokändgrisfrossafrysaleverbiff
leverfläckarkonsulantreparatörhycklerikätterigruvaguldgrytaseansspikarÃ¥snorjag vetintevartjagstÃ¥rjagvillintevetajojagvillhandlatavlorköafögaplintdiciplinÃ¥draorder
roligtskrattaårmigsjälvsjälarhundarundulaterburarrostarlättråttansårtigrargråterskorlögner
krigkolikmensdiaregruvaavmadionna50årnadommasomnarisinburavläderochpiskaingenvetvägenutingenserljuset
jaghatarlyckajagfinnersorgjagtänkerförlitepådigjagtänkerpåglassmedketchuphånglarmedensoffa
somintevetvadentonåringheterhandlargärnasoppapåspikharaldrigplockaten
hönasfjädrardomärfinabananernagrosistennasistenrasistengriskranium
skallensturbulensförvirrarenblötgubbehandlargärnagräshopporopåfransmän
snobbjävelfrasigturbanmadonnadörnärhonär67år

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19948390/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19948390/ Thu, 14 Aug 2008 08:06:53 PDT lager pÃ¥ lager metoden är en mycket avanserad konstart som konstnärerna pÃ¥ 16oo talet uppfann. det tar ju för fan flera Ã¥r!! eller Ã¥t minstÃ¥ne flera mÃ¥nader... och jag har hur mÃ¥nga ideer som hälst som jag vill uppfylla men blir sotppad av alla dess lagar och mÃ¥sten för om det ska se snyggt ut. jag har fastat lite för mycket vid det... att det ska ta sÃ¥ låååång tid och att varje liten detalj ska pryda och jag tänker för mycket pÃ¥ hur andras blickar ska bemöta detta. sÃ¥ mycket ideer gÃ¥r förlÃ¥rat, för jag vet hur det kommer att bli, och dÃ¥ tröttnar jag. jag vill ha utmaning, men dÃ¥ blir jag för överambitiös! jag fattar inte det. att man bara inte kan hoppa frÃ¥n ruta 1 och till veterannivÃ¥. sÃ¥ fungerar det inte. man mÃ¥ste ha känt av alla motgÃ¥ngar för att bli sÃ¥ där gudomlgit bra. och jag vill inte pÃ¥stÃ¥ att jag nÃ¥nsin varit det, men alla har väl den drömmen? dom som säger att dom inte kan göra bättre än sÃ¥ HÄR, dom blir jag lite störd pÃ¥. dom kan visst!! alla har vi förmÃ¥gan att bli kungar. nu pÃ¥ bara tvÃ¥ kvällar har jag gjort 11 tavlor, och jag är inte tömd pÃ¥ ideer. dom vill inte ta slut. och i vissas ögon ser min stil ovanligt svag och virrig ut, men det kanske bara är en utvecklingsfas. i alla fall för mig är det det. jag märker att när jag inte behöver tänka, det är dÃ¥ som jag är som starkast. men när jag är som starkast tror jag mina personliga drag utmärker sig, pÃ¥ det sättet som jag ser som väldigt negativt och destruktivt för att jag ska lyckas nÃ¥ ut till andra. och dÃ¥ kan jag lÃ¥sa mig för ett ögonblick... jag suddar dom dÃ¥liga "hörnen" och vipps sÃ¥ blev tavlan inte mig. men jag tror jag börjar inse vad som är mig pÃ¥ riktigt, och kanske vÃ¥gar bevara och utvecka det. det lixom vände över en natt. och jag är stollt över mig själv, som inte följer strömmen jag känner ( personerna asså vilka dom talar om det sköna och perfekta. deras sköna och perfekta liknar inte mitt, mitt sköna är impulsen som säger Ã¥t mig att "gör det annars!" och kicken efterÃ¥t gör mig levnadsglad. och bara för 11 tavlor pÃ¥ 2 kvällar tänker jag inte stanna där. men dÃ¥ behindras jag av nÃ¥got annat... materialet. nu har jag införskaffat ett litet lager med vitfärg och hoppas att det räcker ett tag fram över jag är en hejjare pÃ¥ att slösa vitfärg... och ändÃ¥ blir mina bilder sÃ¥ dunkla? hur är det möjligt.... jaja men tavlor är inte sÃ¥ jättebilligt. tur e att dollarstore finns hehe.

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19918476/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19918476/ Tue, 12 Aug 2008 15:09:29 PDT du ser saker hos dig. försvarar dig. förvandlar dig. förkolnar din ide.
vad kan du? när du inte har nått att bevisa? när attityden är frigående prövningar?

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19882504/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19882504/ Sun, 10 Aug 2008 16:43:29 PDT hur ska jag veta vem som bär på hjärta och vem som bär på egoism?
varför blir då jag upptagen av stumhet eller kräks ord utan den minsta sympati? jo vad vi ger får vi för eller senare tillbaka.
men jag vill bry mig och försöker, men varför ser jag bara egoistiska statyer? varför vill ingen bevara sitt djup, varför vill orsaker vara så satans fixerade och besatta?
jag tar sällan åt mig, så pass sällan att när jag får höra något fint och lent, blir jag genast misstänksam. varför just nu helt sonika? och när det är försent att ta det tillbaka gruvar jag mig för att göra så fel så fel. men jag är ju ingen annan. bara mig själv. har jag hamnat fel? eller har dom mörka skuggorna hamnat fel? är jag rädd för att det ska göra ont, eller väntar jag helt enkelt på det som föddes till nån slags lysande fackla, som alltid är generös på förståelse? men så vill jag inte ha det... jag tror inte på något sånt. inget föds perfekt. inget bra finns egentligen. vi måste skapa det som är bra. det krävs en hel del för att två motpoler ska bli ett. ju fortare jorden snurrar runt sin axel desstå större är chansen att miraklet händer. och när det händer finns tiden att välja formen. att välja materialet. att välja anledningen. och ur kroppens syfte lyfter den lärde dagen då döden nalkar. och varje människas fysiksa "hydda" förlorar 21 gram. och då är avskredet inte längre det minsta, utan tyngden... men innan man lyfter, har man inte en liten nota att lämna då? till chansen? nä, kanske inte. för egentligen krävs för mycket av oss själva och andra för att det ska hända ett mirakel. jag menar... jag kan välja ett inte kliva upp imorgon. jag kan välja att inte påbörja eller göra färdigt något. jag har makt nog att överväga min mening. mitt syfte med allt jag lämnat efter mig som avtramp i era minnen, i mitt avskrede. min hydda.
men under tiden vi fortfarande är magiker, är respekten och kärleken till något(!) kryddan till dessa 21 gram. och kärleken lindar sig till vilken lidelse som hälst. där vi lider saknar vi kärleken. och värmen är ett arbetspass, som du jobbar din lön för. vad man ger får man för eller senare tillbaka. boomerang effekten. men jag kan imorgon välja att gå "arbetslös". jag gör inget för någon, jag svarar inte, jag blundar och låtsas jag vore begravd i egoism.
och då undrar jag, varför just exakta 21 gram? eftersom jag tror det ligger något i nummerologi, så plussar man bara helt enkelt ihop siffrorna, och vad får man då? jo 3. det heliga nummret. 2 kan betyda telepati, empati, sympati, förmedlare, medmänsklighet och kravlös kärlek. siffran 1 står för ledare. den enda.
så varför skulle anledingen vara ologisk? så varför skulle jag välja att inte kliva upp imorgon? så varför skulle jag välja att bryta trenden? det krävs många varv för jorden att ge mig en god anledning till det...

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19861132/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19861132/ Sat, 09 Aug 2008 11:20:54 PDT
]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19830008/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19830008/ Thu, 07 Aug 2008 15:19:54 PDT och jag måste bevara det, särskillt vad som folk stööör sig på med det jag gör. ett tag hade jag fallenhet för att dramatisera kroppsdelar i mina bilder. vilket min omgivning störde sig på, och att jag gillar att göra sneda näsor. så uppfattar jag andra kanske, jag avbildar det jag ser och reagerar på. som musik tillex. alltid mina mäst engagerade bilder är influerade av musik. andra kanske inte ser det eller uppfattar det... men mitt nöje är centrum. så det så. och sånt jag tänker och känner stark inför och behöver få ur mig fattar ingen annan. någon sa att mina utlevda ark var inåtvända och dunkla. och så kanske jag är som person. vad vet jag. att jag skulle vara svår på nått sätt, men det vill ju inte jag tro direkt. jag tycker det jag gör är det mäst absoluta i världen, alla borde ju fatta. liksom vakna, men ingen gör det. ingen tänker som jag, vilket gör mig besviken. då käns det som att jag misslyckats och inte kan fokusera. och då vill jag rätta mig, göra mig förstådd. och vad händer då? jo jag blir så opersonlig som man kan bli, och fatta! folk gillar det till en början. sen slocknar det, och blomman dog. jag kanske lever före i tiden, ingen fattar nu, inte aktuellt helt enkelt. och vad gör jag då... jag tror inte mina argument är bra nog, ingen bryr sig, jag kan inte förklara nog tydligt- ingen vet nog hur mycket tanke jag lägger ner på det jag menar. vad jag menar är... jag tystnar och ångrar mig. min förklaring har alla hört förut. och jag blir bortviftad och samtalet byts till dagens hopplösa angelägenheter. puust!! jag blir så trött. jag kanske tillhör en generation som inte ska uppmäksammas nu. för roten till mitt agerande är ganska feministiskt, själsligt, allemansrättligt osv sånt vi hör dag och natt överallt på nyheterna och vi blir bedövade av allt tråkigt nödvändigt tjatande. men jag har min personliga betoning på det hela, mina val av argument, dom är lite coola och inte så allvarligt bestyrda av rebellsika tonårsmåsten. jag gör på mitt sätt, vilket gör att jag blir missförstådd och förbisädd. jaja det tar vi sen eller så. det där har vi hört. men ibland händer gånger då folk faktisk reagerar med sån entusiast att jag blir grymt förvånad själv. för då spyr jag ut hela sanningen helt otvättad.dom hör en fräsh version som ploppar ut. i min desperation blir jag hörd. få gånger men jag vet inte om jag ska uppskatta det då. jag orkar inte tjata längre. jag är ingen människa som orkar tjata och egna mitt lilla yngkliga liv åt en slags rivalitet. men ingen gör nått ändå åt det jag tycker. inte än tröstar jag mig med. snart kommer min tid. kanske. måste man bara gilla en sak? finns bara en mening och uppgift för varje männsika? jag vill inte tro det. för jag kan aldrig bli så, för jag kan aldrig bli sån jag hatar andra för att vara. jag vill inte vara en stereotyp. jag vill kunna beröra alla slag problem eller vad det nu är. min tid kanske inte är inne. så är det kanske.

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19824579/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19824579/ Thu, 07 Aug 2008 09:59:06 PDT och jag som sa att jag aldrig mer skulle använda vatten på en teckning igen. fan det suger lika mycket varje gång... men det är för att jag är så cp med vatten haha fast den här gången kan man knappast säga 3 gången gillt, kanske 48 gången gillt
nu nästa blir oscar peterson, pappas favvopianist- som han ska få ( föhoppningsvis) till hans födelsedag nu i slutet av augusti...

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19812912/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19812912/ Wed, 06 Aug 2008 16:57:16 PDT
]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19749128/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19749128/ Sun, 03 Aug 2008 09:02:05 PDT stånd göra sin egen text på tröja. så de blev mitt ledmotiv för kvällen. så att jag skulle kunna ta igenom mig den med ett något sådär samvete kvar till hemresan för bland all ytlighet som chanserna levererar i bieffektformat glömmer man lätt anledningen varför jag står här. och kanske därför tack vare tröjan vågar jag stå för att jag inte hade en höjdare till sommarhöjdpunkt. för det var det faktiskt tänkt redan i våras. om jag ska lätta på hjärtat fullt ut så levde jag som en prins de 4 min jag fick höra bandet "slaves to the grind". jag fylldes av en triumferade stollthet och glädjerus som hette duga. vi kom för sent och sen var det bara att följa lydigt strömmen bort till lars winnerbäck... jag ska minnas dom glada 4min. ok två kula grejer till- jag dansade med en flirttulpan och råkade slå folk i ansiktet med den i det vilda öset, och vi kom in i tältet fast de var 20 årsgräns haha snacka om tur eller nått försökte ragga en dalänning, men han ville inte ha min flirttulpan( därav det fula namnet) så då for vi å dansa som nå galningar till "if theirs someboddy callin me on, she´s the one" haha och fan va de en kul me karusell när man tagit några grogg och öl hehe ja ingen vidare tur me killar den kvällen, jag fattar ju aldrig förs än långt efter att de faktiskt stöter på en. typ " tjena har du sigg?" harru eld?" å typ jag funderar på å skriva "utan eld utan röka" i pannan. jag röker inte, smakar ju skit. å en ganska storvuxen kille peka på mina rosa skor å jag trodde han drev me mig när han sa dom var jätte snygga haha TYP varför skulle en kille gilla rosa skor tänkte jag... som sagt man förleds åt fel håll av förväntningar.man borde istället dra iväg på nå riktigt som rockar skiten ur en! typ dra till USA och se fuck the facts på riktigt. det hade vart en upplevelse de. jaja livet tar aldrig slut på möjligheter. de blir pubben på freda...

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19702961/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19702961/ Thu, 31 Jul 2008 15:42:30 PDT och jag kan inte se den sköra skillnaden mellan älskade, respekterade -och det som hamnar på tallriken.
jag känner det, så jag är medskylldig till galenskapets frosseri.
jag känner hur jag åtrår skönheten, dom jag älskar vårdar jag, idioter jag hatar vårdar jag genom en älskande hatisk hand.
när jag tar upp detta skänsliga och förlägna ämne, tror folk att jag är ute efter kanibaliska rättigheter. men då tar de mig än en gång miste på.men så barbariska som vi är skapta förvånar det mig inte om vi kommer hitta människobål, revben och friterade öron i köttdisken om några hundra år. snart är allt uppgluffsat, det som verkade normalt. jag vill forfarande inte verka kanibalisk, men kom igen! en vegan tycker vanliga baconfrossare som jag är kanibaler. dom vågar se ur de levandes vardera synvinkel och står för det. precis som vi står för oss själva feta västlänningar. vi själva är det enda vi tror på förstår du. och vi tycker det är hysteri att börja bry sig om vad en jävla höna tycker om att vi käkar hennes ofödda foster och grillar hennes fjäderlösa kropp. vart går gränsen för att råna någon på deras kanske finaste ägo? kroppen och livet kanske? chansen att fly? chansen att få upprättelse? ja jag börjar tveka om vi någonsin tillåtit en sådan frihet till moderjords brokiga barnaskara. sen vi uppfann indusrin, har vi inte längre RÅD att tacka några spirituella gudar som stamfolk i regnskogen än gör idag för att hedra djuret som offrade sitt kött åt hungrande. vi har slutat "fråga" om lov, vi ger inget tillbaka- "nä det hinns inte med. bara trams. under det här året måste vårt företag uppnått denna ekonomiska stigning. vi får inte gå i konkan. skit i rättigheter, keep the butcher up!" när ekonomin styr världens tillgångar finns ingen nåd. vi tror bara på oss själva. " vadå? ingen har väl fått en blixt i huvudet för att vi nästan utrotar torsk och sånt... stabiliseringen i fiskplanteringen skall öka innan 2009 bla bla bla. björn, varg och älg bla bla bla för höga bla bla minska antal bla bla höja antal, stjuta si och så många. renodlingen har gått dåligt i år bla bla skitsnack bla kanske skulle det va enklare om nån tog och uppfann snabbväxande boskap på påse?" ingen hör hur bisarrt detta låter i mina öron. det finns ingen respekt för detta liv. det finns inget som heter " att ge och ta". någon smartskalle hittade på matidealets smeknamn " lev för att dö"
rättigheten åt att låta djur försvara och bevisa sin värdighet är förlägen bland oss överflödiga och proppmätta lortgrisar.
vi tror vi är så rena, vi antar att vi är den gudomliga avbildningen av herren som "skapade" allt. vi som säckar framför tvn och datorn vareviga dag. vi klagar över vädret, klagar över bensinpriset, klagar över att det finns för lite människor i vår kommun.föresten så råkar ju jorden bara vara något så där överbefolkad, 6 miliarder! hmmm inte illa kn***at. och 2070 lär vi vara 8-9 miliarder(om jag minns rätt) vi klagar över att kriget aldrig tar slut i världen fast vi tycker dom är superviktiga för våra stora nationer som vill visa vem som minnsan är storebror! om varje kolesterolmättad jäkel blev tivngad att föda upp en ko,en gris och en höna, se dom växa upp, mata dom, vårda dom, och till den för djuret ångestfyllda dag då djuret ska bli styckad och tömd på nästan 19 liter blod sammanlagt... skulle kolesterolarslet våga skära kniven runt deras hals, knäcka deras nacke, sprätta upp deras mage och se tarm och galla välla ut ur revbenskupan? skulle denne någon kunna klampa in på burgerking eller mcdonalds och avnjuta två hamburgare och lite nuggets efter den kopiöst känslosama magförvrängande upplevesen sen? jag tror det skulle bli en benådan för resten av världens djur som behandlas kallhjärtat av trötta fabrikörer som bara är ute efter sin månadslön- om varje medlem i köttätarklubben faktiskt fick ta livet från sin blivande middag.
det här är en tankeställare. för jag kan inte- hur mycket jag än tänker på det- lyckas se eller förstå skillnaden mellan att äta och ätas.
att vi nog ändå av alla liv- inklusive växterna- är av samma stofft. är det inte kanske dags att våga viffta med slaktkniven måttligt? mätta det vi behöver och vara tacksamma.
inget varar för evigt, om vi inte vårdar det.
jag är varken vegan eller mcdonaldstammis. jag finner snart ingen gräns för hur vi våldtar livet för givet.

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19662335/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19662335/ Tue, 29 Jul 2008 13:43:01 PDT vetenskapsmän säger så jävla mycket. visst jag gillar program med vetenskapliga grunder, när man känner igen sitt beteende.
men! vi förlitar oss så mycket vid varje liten anmärkning dom har att komma med. en sån utbildad och kunnig man/kvinna skulle med sina logiska grunder, kunna övertala vem som helst att hoppa från ett stup, bara för att det är vetenskapligt riktigt.
idag läste jag nÃ¥got som slog mig för hänad, över hur mycket självkänsla och tillit till vÃ¥r egen kunskap vi lider brist pÃ¥. jag fick en kul bok av min mamma idag, som hette " get to know dig själv" eller nÃ¥tt jag orkar inte gÃ¥ och kolla. där bland allt smarrigt läsande hittade jag en sida om vetenskapliga test som gjorts pÃ¥ dumma människor med hemska resultat. en försöksperson sattes i ett separat rum frÃ¥n en annan person i sitt rum som skulle besvara frÃ¥gor. och kunde han inte svara rätt pÃ¥ frÃ¥gan fick han gradvis starkare elstötar frÃ¥n den riktiga försökspersonen. han som utsattes för elstötarna var bara en skÃ¥despelare. f.personen fick order av en vetenskapsman att ge honom stötarna när svaret blev inkorrekt. pÃ¥ en display fanns knappar pÃ¥ lindrig stöt och upp till dödlig stöt. skÃ¥despelaren gestikulerade som om han höll pÃ¥ att dö för att skrämma f.personen, medan vetenskapmannen sade Ã¥t honom att inte sluta denna undersökning. det var förväntat att han skulle skona den skadade med att trottsa mot den vidriga odern att ta död pÃ¥ mannen. men över förväntan lydde han sÃ¥ till den grad att han var beredd att ge den dödliga stöten. bortförklaringen efterÃ¥t var att " han trodde sig göra nÃ¥got gott för samhället", under vetenskapens regi. men vad i för syfte kände han inte till." äh mumel mumel... han förtjänade det, han kunde ju inte svaren...mumelmumel". sÃ¥klart dog han inte.men det var sorgligt att läsa, att man kan bli sÃ¥ blind. coh dÃ¥ frÃ¥gar jag mig själv ifall jag skulle gÃ¥ sÃ¥ lÃ¥ngt... näh. tror inte det. men sÃ¥ sa alla försökspersoner om de skulle göra sÃ¥ i en riktig situation. att inte lita pÃ¥ sitt eget förnuft. och alla sa absolut nej, men de som utsattes för det här experimentet lydde alla ordern. sÃ¥ simpelt tänkte jag.
sÃ¥ när vi försvarar vÃ¥r ide, vad är det vi verderar dÃ¥? för när det kommer till kritan verkar det som man sa innan inte spela nÃ¥gon roll alls dÃ¥, om nÃ¥gon enligt dem har en hög social position. jag bryr mig aldig om att bre pÃ¥ med extra respekt eller sÃ¥ för nÃ¥gon som är äldre, erfaren och beundrad. dom mÃ¥ste bevisa det för mig först, och även en sÃ¥ högt annsatt person som vetenskapsmän har oxÃ¥ sina svaga sidor. man ska aldrig falla för trycket. oavsett oddsen för att man skulle lyckas inte var världa ansträngingen. för vinner gör man ändÃ¥ hela tiden om man bara stÃ¥r för sina egna värderingar och Ã¥sikter. jag beundrar bara pesoner som är udda och inte skäms för det. det är dit jag försöker sträva. och jag har en inre känsla för att jag alltid varit sÃ¥. och jag vet att jag öpnar käften vid absolut konstiga situationer ibland. sÃ¥nt man bara inte säger enligt dom som rÃ¥dnar till av mina yttranden. jag är rak pÃ¥ sak och gillar inte att krussidulla över allt som nÃ¥n gammal fjolla. "jaha och? va fan menar du? alla tänker väl samma sak" ungefär ger jag till svar. är man sÃ¥ känslig och fin i kanten att man inte tÃ¥l den nakna saningen nÃ¥n gÃ¥ng kan man gÃ¥ och gräva ner sig. jag älskar att bryta tystnaden med saker som folk döljer eller skäms över att ta upp. först tror dom inte sina öron, sen breds en slags humoristisk lättnad över deras läpar." du e konstig du!" typ.
men jag gillar dem uppmärksamheten. att vara alldeles s... ]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19611316/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19611316/ Sat, 26 Jul 2008 18:05:45 PDT om man begrundar över vilken slags uppmärksamhet man vill förtjäna, så uppfylls det sällan. men när man som minst tror... händer det underbara! och då menar jag inte bara arbetet i praktik. även de viktiga runtomkring. och hur det kommer sluta på för sätt. det finns många valörer och kulörer på slut, och det bästa händer när du minst tror du förtjänar något alls. eller det är värderingen, om du kan lära dig att älska 1 persons farsination och beundran, eller om du kräver en hel uppsjö av kärleksbrev och bekräftelse.
och om man lyssnar till den enskillde, kanske han/hon har mer att komma med än den stora massa som synkar varann.
unnderskatta aldrig, men var inte för lättsam heller. det är så tråkigt, människor som är simpla och säger ja till allt.
våga bryta tystnaden, eller skapa tystnad bland skriken.
och för eller senare får man sin bit av kakan. kanske mer än så.
men om man inte har hoppet att bindas något vid, kan det kännas tungt... och man förstår inte varför det går emot en.man kanske inte äns förstår hur välbärgat man står ankrad. någonstans finns alltid svaret. och alla bär vi visdomen innom oss. bara man vågar plocka fram den i dagsljus. bara man vågar leva in i svaret.
det finns inget som heter slump. lika lite som vad vi kallar "verkligheten". enligt mig finns det ingen verklighet. allt hör ihop. motsattsen till verklighet är intet. det påhittade, oftast hämtat ur våra livliga fantasier. men om vi vet att fantasier finns, varför är inte det då en del av verkligheten? för det vi inte vet något om kan vi inte relatera till. och då borde det inte vara verklighet... eller? och att vi råkar tro på en fantasi behöver väl inte trolösa simplar förstöra ens gnista! med en så dum uppmaning som " lev i verkligheten!" att vara synsk är inte bara dumheter. det är sanningen- verkligheten. visst kanske man inte kan bygga och bevisa för blotta ögat att det är sant det man känner och vet. fantasi är varken rätt eller fel. det är varken dåligt eller bra. det är en del av oss. källan- vi alla ser genom tredje ögat vars kraft och ombytliga energi kommer ifrån. vissa är starka och går att relatera till , vissa är svaga och påverkar enbart beskådarens tillstånd och agerande. vissa saker kan vi påverka, och vissa saker bara händer utom vår verkan eller vetskap. och det är detta opersonligt hårda synsätt vi hängs vid i våra nackar. och vi glömmer att mirakel ( det oväntade) är lika mycket sanning som slumpen. det är snarare samma sak. den troende och levande säger mirakel, medans den materielle och njutningslystne säger slump. börja lev, och man finner att alla frågors svar gömde sig i naturen, dina kära och hatade- och inte minst en själv.

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19574768/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19574768/ Thu, 24 Jul 2008 14:41:03 PDT ska jag slå mig på fingrarna? någosin lär man sig i tid försän man blivit med ålderns höst. om jag begrep det högst inveklade med attraktion, skulle det mig vara ovärderligt. vad har jag att förlora, om jag bara begrep? är det samklangen mellan ont och gott? är det hatet för det söta? är det kärleken för groteska fantasier?ja ha...
aldrig lär jag mig. man kan inte fuska.
eller så är underkastelsen sista utvägen. där kanske jag finner nyckeln till detta så heliga rum av "det". det har inte ens ett namn. det där särskillda som snobbarna nämner för runda fötter när de smuttat absint eller nått...
ska man vara märkvardig? ska man vara konstig? ska man vara likt en dröms konsistens?; "hjälp,- jag är så märkvärdig att ingen lyckas fånga mig!" eller ; "jag vet inte vem jag är, det här är mitt liv men jag vet inte om det är en hundskit eller abstrakt miccropastej jag gjort. jag rår inte för att jag gör nått av det här".
vissa verkar kategoriseras med silversked i munnen,andra är bara mangamattor kritikerna torkar sina fötter på. och vart står jag?
eller vart stod jag? jag är alltid under transformation i hur jag vill vara, men jag är nog för alltid den där lilla flickan som fröknarna tyckte var så fantastisk som kunde rita något och det behövdes inte gissas fram vad det föreställde. och sen??
iblad inget, ibland allt! jag önskar jag inte brydde mig. för alla konstnärer som var värt något i mina ögon nämde aldrig ett knyst om det dög eller inte. dom skämdes inte för sig själv.dom dog istället av sina problem. jag skämdes inte förut häller. men varför började jag bry mig? för att jag vill dö utav brustna drömmar? där finner jag lidelsen med att vara människa. att när man inte tänker längre på nivån som forest gump slutar man leva. man lär sig bara om skulden. att frekvent ifrågasätta om jag är värdig detta liv, om jag efter den här fyllan av glädjerus när jag försluts i min egna värld av fanatasi kommer tjäna något på det. och om det inte fanns kritiker skulle jag endå leva livet och glömma er. och nu när det finns kritiker som gnider sina händer efter nästa offer försöker man undermedvetet rätta sig efter dem, för jag vill ha svaret nu. men då riskerar jag att falla för den likgilltiga mängden. och väljer jag att se ur en glad apas synvinkel när hon fått sin prickiga banan så får jag bereda mig på att hämta regnbågens skattskista efter min aska spritts ut i en flod. när jag är borta kanske någon vill minnas det man gjorde... ja.. men det är då. om kanske 3 år.om kanske 70 år.
men är det någons problem? är det mitt problem? det får det nyckfulla ödet avgöra. ja ha ja...nu ska jag gå å fortsätta på en bild i alla fall.

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19498110/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19498110/ Sun, 20 Jul 2008 10:43:00 PDT om det ska löna sig alls borde jag tänka efter.
men då tappar jag bara tråden ännu mer.
jag vill kunna förmedla mig själv genom det jag rör vid så att säga.
men när jag vet hur dåligt det lönar sig lägger man sin kritisernade näsa i blöt. och då väljer jag att inte göra någonting.
men då missar jag tusen och åter tusen chanser.
jag kan inte vänta och hoppas längre, nu är det allvar.
jobbigt allvar.
men jag minns en tid då det alltid var en tävling utan pris. det var äran alla ville nå. respekten.
och nu är världen plötsligt så jävla stor. och nu finns det fler oslipade diamanter som jag. och dom som redan är slipade.
och jag kan bara känna respekt för dessa stjärnor. för dom förtjänar det. men jag blir mentalt blockerad av att inte ha något att bevisa... jag vet vad jag kan. och det jag inte kan överlåter jag åt någon annan. för nu finns inget någon längre inte tror på, som förut. begränsningarnas paradis. och nu är allt axepterat. till och med oseriöst kladd.

vad ska jag göra för att känna som förut?
varför är passionen för det förbjudna dött?

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19443798/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19443798/ Thu, 17 Jul 2008 10:33:19 PDT konst vet jag ärligt talat inte vad det innebär. jag vill inbilla mig att jag tror jag vet ialla fall...
för handlar det om majoritetens tilltal? är det då när någon är lyckad inom sitt arbete?
jag vill inte tro det. det är så ologisktför mig.
för det jag beundrar verkar aldrig någon annan falla för. konst gör skillnad och bringar fram en komentar från konstnärens inre värld. om hur saker och ting står ställt i världen. hur jag framför allt upplever och sedan bearbetar det. musik är en sådan enorm konstkälla som flyger lika verkligt runt oss som vår bittra vardag. inte min musik kanske, men den har gjort något för mig och då är jag tacksam. för utan musik, hur ska vi då kunna förmedla och bekräfta känslor?
och det jag ser, hur kan jag bekräfta det om den inte skulle tillåtas i bilder? som tur är sovjiettiden över och vi har rätt till åsikter.
men vissa vägrar se saningen i vitögat. för att ansvaret till den skit vi spyr ut och sedan vänder ryggen till, är inget vi kan hantera själv, tänker vi. det finns alltid någon annan som fixar dom där katastroferna...
varför är det så ? och sådant jag skyr verkar mängden dras till som desperata flugor till sopor. så ser jag det. och det låter som jag äcklas av det och det gör jag förvisso.av att man låter sig underkastas på ett så billigt sätt. att människor inte har mage nog att stå för sina inre känslor och tankar. för alla tänker vi. oftast.
klart jag är inte den enda som farsineras av oangelägenheter.
jag är inte den enda som hatar de lojala till flugornas sopor.
jag vet inte vad jag vill komma fram med det här- men seriöst så vet jag inte varför det simpla, avkortade och 1900 -tals cesurerdade tilltalar de flesta. är det för att folk inte vågar sätta sin inre drivkraft som ledmotiv i sina liv? jag hatar när folk ( särskillt äldre ) på något vis kortar av fakta för obehagets och sårbarhetens risk att få en på andra tankar som inte liknar andras. jag hade äldre bekanta på besök hemma igår, och dom är 40 -talister. det var länge sedan dom träffat oss och frun ville se mina alster. inte ett pip om det jag anser mig vara mina framsteg, och det mäst simpla jag kunde ha erinrat mig att jag faktiskt skapat tilltalade henne i största grad. vad är det här?? " tänk om jag oxå kunde måla sådär, du måste ha högsta betyg i bild. du blir säkert något." sade hon med en sån där typiskt vuxen överlägsen ton.va?? är det inte höjden av falskhet? jag vreds inom av hur opersonligt analyserat mina tavlor blev. hur kan man bli mer okänslig och likgiltig. men hennes man däremot skrattade faktiskt bort endel av det något makabra verk jag hade dinglandes på väggen. kul. nån slags human reaktion i alla fall. " haha den där killen har tagit livet av sig!" konstaterade han med positiv ton år min "tre sek".
och min faster hade gett mig diskret bastning ( utskällning) för min "hobby ala psycho" som hade publiserats i en lokal tidning.
med ett ogillande leende tillrättavisade hon mig att konst inte bör innehålla brutalitet eller något så makabert som blod och organ. man ska genom konst uppmuntra till skönhet och glädje... inombords skrattade jag åt det hon sade. fanns inte en chans att jag skulle offra tid till att förklara baktanken i den. hon förstår inte. så opersonliga människor som hon som inte vågar tänka anorlunda än majoriteten från sin tid förtjänar inte det. när man inte vågar ta av skygglapparna från det glorifierade gnagarjul dom springer för jämnan.
så jag säger som jag alltid säger: varför skämmas för sanningen? varför försöka förtrycka det som kokar inom oss? när lögnen är lika uppenbar som sanningen.... vad är då rätt och fel?

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19272165/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/19272165/ Tue, 08 Jul 2008 11:16:08 PDT jag har inte riktigt fulländat denna teori, men här är en bit av den.

vi börjar med männens konstnärliga arbetssätt: män är sakliga. han väljer att iaktta sin närmiljö, fysisk utstrålning och talat språk. färger blir jordnära och beskrivande, vilket tenderar till en medelmåtta av bitterhet och realitet. det han

hur en kvinna avbildar en man:
ett manskaraktär i en kvinnas avbildning består av stofft från en svunnen tonårsdröm om prinsen som en dag hämtar en och rider iväg med en på sin vita hingst. hennes uppfattning av mannen i den gråa verkligheten får henne att vilja omforma och kreera en drömliknande beskyddare som av ömmaste hjärta lyder hennes minsta vink. alla män i verkligheten är för självständiga och egoistiska för att förstå en kvinnas begär av känslomässig underkastelse från mannens sida att hon hellre väljer att leva ut honom " på riktigt" i sin konst. även i hennes avbildningar kan man se karaktärsdrag från hennes pappa.
bilderna ser ut som dagdrömmar, de blir sällan en avbildning utan ett förskönande lyster över det hon förbittras över hos honom i verkligheten. hon kan sakna förståelsen och en god lyssnare, hon anser sig kanske vara missförstådd. visst brukar tjejer avbilda realistiskt- men hon tar honom sällan för en iaktagelse utan för en finslipning.

hur en kvinna avbildar en kvinna: tjejer avbildar tjejer sådan hon vill framhäva sig själv innerst inne. hon ser sin konst som en förbild av medias förebilder. Därför ingår en kroppslig formgivning med råge. och det pyntas gärna över med överdimmentionella gester av färg. ( ofta harmoniserande färger av gul och röd för att kompensera hennes passivitet och inre passion för äventyr). för henne är kvinnan på bilden ett förespråk av sinnesstämningar i huvudsak viktiga.
bilden tenderar i nyckfulla känslor.
jag tror majoriteten av tjejer föredrar att avbilda andra tjejer för att återskapa sitt behov av trygghet och att stärka självförtroendet- eller raka motsattsen så kan hon välja att avbilda sin värsta mardröm, kanske för att avskräcka sig själv och andra.

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/18966801/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/18966801/ Sat, 21 Jun 2008 12:43:46 PDT only the human mind can be dark as suicide.
only the human mind can be as twisted enought to make weapons.
we are the ones hwo create what we call evil.
and we will always be the guilt for mans destruction.
but realy! are their any normal people? and may i ask... whats normal? everything bad we deny are in fact a part of the reality... so why fear it like we do? why do we fear our own created problems?

]]> ~Einsatssfaehig http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/18732008/ http://Einsatssfaehig.deviantart.com/journal/18732008/ Sun, 08 Jun 2008 14:00:55 PDT there are no good movies
there are out of funny or wicked subjects
the world is out of cute guyes
there are no uggly people i can make jokes about
nothing is extreme enougth to me.....
boring..... everything is just so boring

time is floting like time..... movements as slow as fukintime


there are maybe beauty out there...
there are maybe heroes somewere...
there will maybe grow love inside...
there will maybe be joy for a wile.
but till then... where are the dam inspiration?

]]> ~Einsatssfaehig